Smidda eller gjutna järnklubbor

Vid tillverkning av järnklubbor och wedgar finns det två huvudsakliga metoder som klubbtillverkarna använder för att omvandla metallråvaror till klubbhuvuden – smide och gjutning.

GJUTNING

Merparten av dagens järnklubbor har gjutna klubbhuvuden. Vid gjutning hälls smält metall i en gjutform som ger huvudet dess önskade form. Järnklubbornas huvuden är oftast gjutna med rostfritt stål av kvaliteten 431 eller 17-4, vilket är robusta och slitstarka legeringar som tål omfattande användning samt väder och vind. Både 431 och 17-4 rostfritt stål har betydande mängder krom och nickel, element som förstärker stålets draghållfasthet och hårdhet samtidigt som det förhindrar att materialet blir skört.

Flytande rostfritt stål antar formen av den behållare det hälls i, vilket ger klubbtillverkare stor flexibilitet vid konstruktion av gjutna klubbor. Komplexa geometrier kan gjutas med invecklade kanaler, ribbor och utskurna hålrum.

Genom att omfördela material (och massa) till klubbhuvudets utkanter kan ingenjörerna öka klubbans MOI-tal (Moment of Inertia), det som vi kallar motstånd mot vridning. Järnklubbor med perimeterviktning har mindre tendens att vrida sig vid kontakt utanför sweetspot. Den här utökade stabiliteten ger i praktiken en större sweetspot, vilket resulterar i en mer förlåtande järnklubba och järnslag med mindre spridning.

Den exakta perimeterviktningen som blir möjlig vid gjutning gör även att klubbkonstruktörer kan anpassa varje enskild klubba i ett set. Långa järnklubbor har mer massa i sulan och lågt i huvudet för att höja utgångsvinkeln, vilket hjälper spelare att få upp bollen i luften. Korta järnklubbor har mer vikt fördelad högre upp i huvudet, vilket höjer tyngdpunkten och ger lägre bollflykt med mer förutsägbar längdkontroll.

Perimeterviktning (cavity back) möjliggör också tunnare träffytor. Tillsammans med det rostfria stålets utmärkta hållfasthet kan en tunnare träffyta ofta ge bättre energiöverföring till bollen, vilket resulterar i mer längd.

SMIDE

Smidda järnklubbors huvuden tillverkas genom att en solid bit stål hettas upp och placeras i ett verktyg där det pressas med enormt högt tryck till önskad form. Ett relativt mjukt stål krävs för den här processen och järnklubbor smids oftast med en kolstålslegering. I smidesprocessen elimineras orenheter och porositeten kläms ur stålet, vilket ger en kompakt kornstruktur med hög densitet. Smidda järnklubbor har en mycket konsekvent sammansättning och ger golfspelare exceptionell känsla och feedback.

Jämfört med gjutning är smidesprocessen mer tids- och arbetskrävande, och därför också mer kostsam. Smidesprocessen är också mer begränsad än gjutningen när det gäller konstruktionsflexibilitet och möjligheten att fördela vikt i klubbhuvudet. Därför brukar smidda järn ha enklare, traditionella bladformer med minimal perimeterviktning. Detta betyder att en smidd muscle back-järnklubba ofta har en mindre sweetspot. Med mindre motstånd mot vridning är smidda järnklubbor också mindre förlåtande vid orena träffar. För många spelare kan den här egenskapen dock vara en fördel eftersom den gör det enklare att skruva bollen och kontrollera bollbanan.

KÄNSLA OCH PRESTANDA

En mycket viktig faktor när golfspelare väljer järnklubbor är känsla. Historiskt sett har mjukt kolstål varit den obestridde vinnaren i den här kategorin. Många golfspelare har varit villiga att offra lite längd och förlåtande egenskaper för att uppleva den mjuka och responsiva känslan i ett bra slag med en smidd klubba.

Dagens klubbkonstruktörer kan dock producera känsla via strukturen. De kan anpassa hur varje enskild komponent genljuder i sig samt hur de samverkar med andra komponenter i konstruktionen.

Dessutom har framsteg som nyligen gjorts både i teknik och klubbdesign gjort det möjligt att tillverka järnklubbor som har fördelarna från både gjutning och smidesprocessen. Med CAD (Computer Aided Design) och multikomponentteknik har klubbtillverkarna kunnat sammanfoga gjutna chassin med smidda träffytor, vilket ger gjutningens stabilitet och stora motstånd mot vridning i kombination med den smöriga smidda känslan i träffen.

En nyligen framtagen teknik är MIM (Metal Injection Molding) som tagit konceptet med viktfördelning till en helt ny nivå. Genom att placera exakta mängder tunga metaller med hög densitet, som tungsten, i strategiska positioner kan tillverkarna inte bara öka motståndet mot vridning utan också finjustera bollflykten och förbättra prestandan för varje enskild järnklubba i setet.

Moderna järnklubbor som Titleist T100, T150, T200 och T350 kombinerar de bästa delarna i alla dessa processer, vilket ger golfspelarna ett stort antal valmöjligheter utan att behöva kompromissa med prestanda, förlåtande egenskaper eller känsla.