Tungsten i klubbtillverkning

Tungsten, eller volfram som det egentligen heter på svenska, är en metall med mycket hög densitet. Klubbtillverkarna använder denna för strategisk positionering av massa i områden med mycket liten volym. Marni Ines, Titleists Director of Iron Development sade, "För oss som ingenjörer är tungsten ett coolt material eftersom det gör att vi kan manipulera viktiga prestandafaktorer. Genom att placera tungsten i hälen och tån på en järnklubba kan vi öka motståndet mot vridning (MOI, Moment of Inertia). Beroende på hur lågt eller hur långt bak vi placerar tungsten i klubbhuvudet kan vi också flytta klubbans tyngdpunkt (CG, Center of Gravity)."

Motståndet mot vridning, som ofta kallas MOI (moment of inertia), är ett mått på hur stabil klubban är i träffen. "Ju mer stabil klubban är i träffen", förklarade Marni, "desto mindre vrider sig klubbhuvudet vid träffar utanför sweetspot. Mindre vridning gör att mer energi överförs till golfbollen, vilket gör att längden närmar sig densamma som du får vid rena bollträffar. Stort motstånd mot vridning ger också mindre spridning och därför mer konsekventa resultat."

Tyngdpunkten är den punkt i en golfklubba där massan är jämnt fördelad i alla riktningar. Tyngdpunktens placering har en direkt inverkan på utgångsvinkel, spinntal och allmän prestanda. "Olika huvuden i ett set har olika mängder tungsten i konstruktionen", sade Marni", och placeringen av tungsten varierar också mellan olika klubbor. Spelare har ofta problem med sina långa järnklubbor och därför är tungstenvikterna placerade lägre i järntre, järnfyra och ibland även järnfem. Detta sänker tyngdpunkten och bidrar till att få upp utgångsvinkeln i de klubbor där spelarna behöver det."

Titleists järnklubbor T100, T150, T200 och T350 har alla en omfattande tungstenviktning för att ge golfspelare många alternativ för önskad prestanda.

"På Titleist använder vi endast volframlegeringar med hög densitet", berättade Marni. "Det handlar om upp till 18 gram per kubikcentimeter, vilket är ganska nära ren volfram. Det ger oss större frihet i konstruktionen. Med samma volym av material gör tungsten med hög densitet att vi kan flytta tyngdpunkten längre än med mindre rena legeringar."

Kuriosa: Symbolen för volfram i det periodiska systemet är W, vilket kommer från det tyska namnet Wolfram. Wolfram kommer i sin tur från wolframit, den malm där volfram oftast hittades. Det engelska namnet tungsten var ursprungligen ett svenskt påfund, men syftar numera endast på mineralet Scheelit.